Mon danskere ved dette, når det kommer til stykket ;-)

Et af de ældste vikingeportrætter stammer fra den arabiske diplomat og rejsende Ibn Fadlan.

Ibn Fadlan om vikingernes (ar-rus) skikke, ca. 922.

I 1923 fandt man en afskrift af Ibn Fadlans eget originale manuskript i Iran.

https://danmarkshistorien.dk/v....is/materiale/ibn-fad

Det blommar i gräset!!

Självporträtt

Ännu en vårdag

Dette er en TØFF dame! Og FB er IKKE det lureste stedet å være nå, til tross for at den brukes veldig aktivt til informasjon og støtte til de som boikotter usa.
https://www.dagbladet.no/menin....ger/facebooks-sanne-

Vid bergsvärldens lugna sjö,
där himlen viskar hemligheter till vattnet,
det finns fred,
en mild famn av stillhet,
där tiden känns avstängd,
och världen är insvept i en mjuk kram.

Här växer kärleken till nya höjder,
som vilda blommor som dansar i solen,
varje kronblad ett löfte,
varje bris en öm suck,
som hjärtan blommar under den vakande blicken
av höga tallar och gamla stenar.

Mitt land är så underbart vackert,
en gobeläng av dalar och toppar,
vävda av skratttrådar,
och sorlet av bäckar,
en duk målad med nyanser av glädje
som glittrar som stjärnor i skymningen.

Som en kvinna i en sommarnatt,
strålande och berusande,
hon håller värmen från solen,
skymningens svala smek,
och alla som vandrar på hennes stigar
hitta tröst och styrka att sväva.

I denna fridfulla oas,
livet utvecklas tyst,
ekon av drömmar som flätas samman
med susandet av löv,
och jag är evigt tacksam
att stå vid denna lugna sjö,
där fred är mer än en viskning,
det är en låt som kallar mig hem.

Ode till en längtan efter sommaren

O mild skymning, där dagen lägger ner sin krona,
Solen sjunker lågt och målar himlen i guld,
I tysta viskningar finns sommarens värme,
När älskare möts där berättelser mjukt utvecklas.

Lugn sjö som speglar drömmar om skymningens nåd,
En lugn spegel som vaggar ljuset,
Varje krusning dansar, tiden börjar spåra,
De ömma ögonblicken höljde sig i blekande natt.

Under grenarna där skuggor flätas samman,
Luften sötas med en doftande bris,
I varje blick, ett löfte, mjukt och fint,
Två hjärtan förenas, intrasslade med sådan lätthet.

Med varje solnedgång strömmar längtan på nytt,
För sommarkvällar kysst av kärlekens egen hand,
I ekon mjuka som skymningens viskade nyans,
Låt glädjen ljuda där hopp tillsammans står.

O sommarsuck, o kvälls mjuka famn,
I naturens armar flyger våra själar och strövar omkring,
I varje solnedgång hittar kärleken sin egen plats,
Mitt i lugnet, för alltid är vi hemma.