Ode till en längtan efter sommaren

O mild skymning, där dagen lägger ner sin krona,
Solen sjunker lågt och målar himlen i guld,
I tysta viskningar finns sommarens värme,
När älskare möts där berättelser mjukt utvecklas.

Lugn sjö som speglar drömmar om skymningens nåd,
En lugn spegel som vaggar ljuset,
Varje krusning dansar, tiden börjar spåra,
De ömma ögonblicken höljde sig i blekande natt.

Under grenarna där skuggor flätas samman,
Luften sötas med en doftande bris,
I varje blick, ett löfte, mjukt och fint,
Två hjärtan förenas, intrasslade med sådan lätthet.

Med varje solnedgång strömmar längtan på nytt,
För sommarkvällar kysst av kärlekens egen hand,
I ekon mjuka som skymningens viskade nyans,
Låt glädjen ljuda där hopp tillsammans står.

O sommarsuck, o kvälls mjuka famn,
I naturens armar flyger våra själar och strövar omkring,
I varje solnedgång hittar kärleken sin egen plats,
Mitt i lugnet, för alltid är vi hemma.